Vi vaknade för en stund sen och jag sa "Nej" :( nu har vi sovit för länge igen kl är ju 09.30 sen satt jag igång datan och blev jätteglad för att klockan bara var 08.30 vi tjänar nu en timme . Sen är jag så glad att det funkar härinne igen. Nena var in på morgonen och hon talade om detta för mig. Det var alltså bloggvärdeslänken som sackade datan. Jag rensade bort lite andra länkar sen också som jag inte behövde utan kunde spara ner och gå in på ändå om jag ville.

 

 

Är det nån som vet vart programmet "Halv åtta hos mig" har tagit iväg?. Nu har det varit "Postkodsmiljonären" hela veckan och jag har fått abstinens. Jag är helt såld på det programmet och Helge Skogs speakerröst är obetalbar. Syrran har läst ljudböcker som han varit uppläsare för och hon säger att han är jättebra på sånt också. Jag har gjort i ordning papper som jag skall skicka iväg till Helge Skog för jag vill ha hans autograf .

 

   

Jag gillade honom i Parlamentet också så han är verkligen saknad.

Han är en skådespelare som är född 1938 i Borås.

 

Klicka här så kan ni läsa lite mer om Helge Skog

 

   

Här har jag lite autografpapper med hög kvalitet. Vet inte om jag skall ta ett blad ur mitt block eller lösa blad. Autografen ni ser i blocket är Anders Eljas från Povel Ramels "Kolla klotet" som min man och jag såg i Stockholm på 90-talet. Då tog jag alla musiker också trots att jag inte visste vem dom var. söker man på Youtube efter Anders Eljas så kommer både ABBA, Kristina från Duvemåla mfl upp. Han har jobbat med hur många som helst.

 

   

Anders Eljas är en Svensk kompositör, arrangör, acompanjatör och kapellmästare. 1987 gjorde han musiken till filmen "Mio min Mio". Han är född 1953 i Stockholm. Numera bor han mest i Norge med sin sambo Whenche Myhre som nog alla vet vem hon är. 

 

Jag hoppas ni får en fin söndag   

  

Av alla mina autografer så smäller en av dom högst och det är den med Clark Terry. Han är en Amerikansk swing och bop trumpetare som föddes 1920. Jag har träffat honom 2 gånger i Göteborg när han hade spelade med sitt band på konserthuset 1977.

 

Clark Terry "Jazzcorner"

 

Clark Terry "Wikipedia"

 

   

Detta foto är bland dom snyggaste som han signerat. Min autografvän skrev till honom eftersom han hade en mycket bättre Engelska än mig och sen fick jag tillbaka massor av signerade kort och även ett brev. Han ville träffa mig när han kom till Göteborg en tredje gång men jag var lite för blyg och rädd för att jag inte skulle kunna prata med honom och uttrycka rätt ord på hans språk men jag var rätt bra på detta och nu ångrar jag mig fruktansvärt.

 

   

Jag har även en vinyl LP som är signerad av hela hans band men den finns på vinden och nu hittar jag den inte.

 

                                   

 

   

Clark Terry var nog den mest sympatiska musiker jag träffat. Han var jättepigg, alert och tillmötesgående. Han såg så fräsch ut för sin ålder och jag tror han skötte sig rätt bra vad gäller festande.

 

 

 

   

Här är brevet jag fick från honom plus alla korten.

 

     

Sen kom då Lalla Hansson som var klädd i regnkläder för det stod som spön i backen ute, det var nästan översvämningsvarning ett tag. Mr T och jag började prata med honom och jag tog en autograf direkt och även en till min väninna ia. Han var hur trevlig som helst. Tyvärr mådde han inte så bra utan hade haft en hemsk huvudvärk så han gick på medicin men skulle ändå försöka genomföra framträdandet. Han gick sen och la sig en stund.

 

   

Här är första bilden på honom. Man kan inte tro att han fyllt 65 år så ungdomlig som han var. Han hade sen fullt upp med att få in grejerna och sen sätta upp dom. Min man blev hans hantlangare ett tag och tog emot musikgrejer från ett fönstret.          

 

    

Jag fick fota honom hur mycket jag ville. Han hade full upp med sina högtalare och ljud och ljussättning.

 

   

 

    

Dom hade även en discokula i taket så det blev rätt häftigt när både den och hans ljusgrejer kom igång.

 

   

 

    

Här sätter han igång att repa lite innan han vilar och byter om.

 

    

Här ser ni hans autograf och den är jättesnygg.

 

    

Dom hade jätteroliga gamla hattformade lampor i baren men fotot blev tyvärr otydligt.

 

Fortsättning följer.............       

  

Jag är så glad att ha Chuck Berrys autograf men ledsen att jag aldrig haft tillfälle att gå på hans konserter. Han har ju varit rätt mycket i Sverige och uppträtt. Syrran och svågern har sett honom live  och sa att han är helt enorm.

 

   

Denna fick jag av min autografvän Mr H 1978.

 

          

 

Chuck Berrys Hemsida. 

  

Chuck Berryär nu 82 år gammal men turnerar fortfarande.

 

  

Vi var lite tidiga ner till samhället så vi gick in och fikade på Ritz och vem kommer inte in där då om inte Peder Lamm med sällskap. Dom satt sig i samma rum som oss och jag dök på honom likt en Paparazzi direkt och han blev lite förvånad när jag ville ha autografen . Han verkar inte vara van vid dylikt.

 

Han var jättetrevlig och skrev rätt roligt i mitt autografblock. Jag räckte fram pennan men han hade en mycket finare själv i sin kavajficka och den använde han. Det var en riktig höjdarpenna.

 

   

Det roliga var att han ritade ett lamm som sa Bä nedanför sitt namn  jättepassande. Han såg ut precis som på tv och är rätt liten och smidig.

 

   

Det var rätt mycket folk på torget och dom bjöd på kaffe med bulle men då var man tvungen att sitta ute i ett öppet partytält och det var svinkallt. Vi föredrog innefiket.

 

   

På detta flak skulle han stå och värdera sakerna men han stod ett tag nere vid oss andra i början och berättade en massa historik och han är så kunnig och pratar jättetydligt så dom äldre i 80-årsåldern även kunde hänga med.

 

   

Jag hade nr 24 och det första som ropades upp var 21. På bilden håller han i min servettdam. Han tyckte den var jätteintressant och hade aldrig sett en sån förut. Den blev tidbestämd till 50-talet och den är gjord i Tyskland sa han. Eftersom 50-talet är inne nu så kan den inbringa en del pengar berättade han också. Däremot kunde han inte säga hur mycket men jag skall gå in på nån Tysk sida och kolla upp. Han trodde att det även skulle finnas en fästman till denna servettkvinna. Ingen annan hade med sig nåt från 50-talet.

 

   

Han tyckte att det var kul att den gick att dela på och visade upp detta för publiken. Han gick verkligen igång. Han pratade länge om varje sak som folk visade upp, fattar inte hur hans röst håller. Det var rena rama historielektionen. Han står nog kvar och pratar än eftersom det var rätt mycket folk kvar när vi gick.

 

    

Att vara eller inte vara........det är frågan.

 

    

Sen gick han upp på flaket och en dam räckte över en värja som stod i en hållare på marken. Det roliga med denna var att längst upp var det en askkopp. Den var lite annorlunda så jag jagade damen efterråt och bad att få fota den. Går igång på sånt som har med min tändarsamling att göra.

 

    

Så här ser värjan ut. Ser ni dom små räfflorna på sidorna? där kan man lägga ifrån sig cigaretterna ett tag. Hon fick den värderad till 500:- och det var på håret att jag sa att jag ville köpa den  det är ju inte säkert att hon ville sälja den.

 

      

 

Fortsättning följer.............