Fjäril på besök, Höstbilder och Joan Baez
Jag såg en fjäril inomhus och den satt så stilla och vackert där i fönstret. Det känns som ett tecken att jag inte skall fundera så mycket utan ge mig till tåls och ta vara på tiden än om jag inte kan göra allt jag vill. Just fjärilar blev min tröst då jag opererades för en tumör i sköldkörteln 26/2 2015. Läkaren sa att den kan ha växt i över 30 år och jag hade tur att den var inkapslad. Blev i alla fall av med halva sköldkörteln så jag blev en halv fjäril. Jag hade nog inte fått den om jag inte hade arbetat 5 år i ett hus fullt av mögel. Så passar er noga för mögel för det får konsekvenser i kroppen. Om tumören inte varit inkapslad så hade jag nog varit död nu. Då hade den kunna sprida sig till lymfkörtlarna. Klicka här för att se vad jag skrev då det gått 3 år sedan jag opererade mig. Klicka här för att se vad jag skrev 2018. Nu har det gått 5,5 år sedan operationen och jag fick tillbaka mycket av min enérgi efter operationen som förut höll på att slockna utan att jag visste vad det var som hände i min kropp.
En fjärilsbild jag tog 2019. Jag fattar inte att det snart är 6 år sedan jag opererade bort halva sköldkörteln och inte har fått några bakslag. Det är bara att konstatera att tiden rusar iväg och den går inte att bromsa
Vi tog en lång promenad lite utanför samhällskärnan i dag. Så här kommer några höstbilder
Jag har lite låg enérgi i dag så jag kommer ut på era bloggar i morgon istället. Har inte nåt mer att skriva om just nu så ha det så bra ni kan mina kära besökare
Joan Baez med Brothers In arms . Hennes röst ger mig gåshud och hon har varit en favorit ända sen jag var tonåring.
