I går kväll var det dramatiskt här för min man blev dålig. Han fick värk i magen, kallsvettades och var illamående. Han trodde det var nåt vi hade ätit men trots en Omeprazol så hände inget och det blev värre så jag var tvungen att ringa ambulansen för transport till Västerås Sjukhus
Dom kom väldigt fort och var trevliga och proffsiga. Dom åkte iväg med honom och där stod jag i nattlinnet jätteorolig. Jag kunde inte sova trots att klockan var ca 01.15 på natten. Jag satt mig och såg på en film på tv men uppfattade inte mycket. Till slut var jag tvungen att ringa till kirurgakuten och där fick jag prata med gullig person som kopplade mig men dom svarade inte så hon bad mig ringa senare. Ringde tre gånger men dom hade fullt upp att göra på akuten så ingen var på kontoret.
Gav mig till tåls ett tag till och sen ringde jag min mans mobil. Han svarade och jag andades ut och fick reda på att han haft ett gallstensanfall och att läkaren var där nu så han skulle ringa upp mig efterråt. Han är opererad för gallan men det var många år sedan. När han ringde sen så hade stenarna passerat så han mådde mycket bättre och skulle få åka hem med sjuktransport 05.00 Jag är ju så dramatisk så jag trodde att allt var kört nu men vet ju att vi båda har åkt ambulans ett antal gånger och ändå kommit tillbaka. Jag har själv haft ett stort gallstensanfall för några år sedan och fick då åka ambulans. Efter det så har jag blivit titthålsopererad och har varit bättre än någonsin i magen.
Alla andra prover dom tog på honom var helt normala så jag slappnade av och väntade på min man. Han såg mycket bättre ut när han kom hem så jag förstod att det nu var över och eftersom vi båda inte sovit nåt så gick vi och la oss och sov till 09.30 sen piggnade vi till och kommer tröttheten efter så lägger vi oss tidigare. Jag hann tänka hemska tanken att mista min man och det skakade om mig rejält. Han är ju inte bara min älskade man utan min bästa vän efter 28 år tillsammans. Han har gått igenom både hjärtinfarkt, stroke, divertikulit, hjärtflimmer och mycket mer. Han och min son betyder allt för mig så jag är så lycklig att han är hemma igen och mår bättre.
Nu kom solen fram men det är fortfarande väldigt tryckande. I förrgår natt så hade vi åska, blixt och dunder. Jag skall nu in i duchen och sen tar vi det lugnt och bara gör lite småsaker hemma. Ha nu en fin början på veckan kära ni