I går var jag varit till Värnamo sjukhus röntgenavdelningen för att få taget ett utltraljud över halsen genom att jag har en liten mjuk knöl på ärrets vänstra sida. Satt i väntrummet när en sköterska ropade upp namnet Margareta. Jag reagerade inte för jag har som tilltalsnamn Malin och ingen har ropat Margareta förut så jag satt lugnt kvar. Efter en stund kom samma person tillbaka och ropade Malin och då reste jag på mig. Hon frågade sen om mina efternamn stämde och det gjorde det. Sen sa hon det som var märkligt: varför kom du inte med när jag ropade Margareta, hörde du inte, då sa jag: därför att jag heter Malin som tilltalsnamn sa jag då. Då sa hon: hur skall vi kunna veta det med en tråkig ton som lät som jag gjort nåt riktigt galet.
Om dom är osäker så kan dom väl ropa båda namnen. Hon sa inget då men verkade irriterad. När vi kom in så frågade hon varför jag inte ville heta Margareta som är så fint. Då skulle jag ha funnit mig och sagt att det har inte hon med att göra. Jag blev så nervös så jag fann mig inte riktig tyvärr, utan mumlade nervöst. Min man har ju sagt till mig att om jag blir illa behandlad så skall jag räkna till tre så jag hinner tänka efter och komma med nåt som tar udden av det hela. Det var en tråkig stämning därinne och det kan ju bero på att dom är stressade men vi som kommer dit är i en utsatt situation och dom vet ju inte hur vi känner när vi kommer dit eller vad vi upplever i livet just då.
Nu var det bara en person som betedde sig så för jag har annars gott att säga om dom flesta på Värnamo sjukhus. Har berömt dom i bloggen flera gånger för att jag blivit så bra behandlad. Det har bara hänt en gång att jag klagat och det var hos en läkare som inte gav bedövning när så skulle göras. Sen kom en kvinnlig läkare in och gjorde ultraljudet så jag fick reda på resultatet direkt. Allt såg bra ut och hon såg inget i den mjuka knölen och tyckte den inte var så stor men syns det gör den, ingen svullen lymfa heller. Hon tyckte bara det var nåt kosmetiskt och hon trodde också att den skulle bli mindre med tiden. Jag kände inte för att stanna kvar i Värnamo efter detta så vi åkte direkt hem.
Det kommer mer bilder från resan till mamma, vi åt i Ulricehamn. Nu önskar jag er mina kära läsare en underbar dag i solens tecken