Jag låser igen bloggen ett tag och återkommer när andan faller på.

 

 

 

  

Ha det bra mina kära bloggläsare och sköt om er

     

Skådespelerskan Karen Black har avlidit i en ålder av 74 år. Hon dog i cancer. Jag har sett henne i många filmer genom åren och tycker hon var en fantastisk skådespelerska med stor utstrålning och hennes ögon var speciella. Hon slog igenom i kultfilmen Easy Rider 1969. Hon föddes i Park Ridge. Illinois, dog 8 augusti 2013 i Santa Monica. Los Angelses, Kalifornien. Hon spelade även teater och har varit med i mer än 100 filmer. En av hennes mest uppmärksamma på senare år var House of 1000 Corpses. Karen Black har även varit Oscarsnominerad för filmen Five Easy Pieces, och medverkat i Alfred Hitchcocks sista film Arvet. Hon sjöng en del också, dels i filmen Nashville (1975), i vilket hon medverkade bland annat på "The ARC song". Hon lämnade efter sig man och två barn. 

 

Klicka här för att komma in på en sida för att läsa lite mer ingående om hennes liv och avslut. Det känns jättetråkigt att hon gått ur tiden. 

 

     

En bild från filmen Five Easy pieces där hon spelade mot Jack Nicholson.  

Här sjunger Karen Black ett av soundtracken till filmen Nashville  

 

 

  

Jag blev så rastlös i går så jag gick ut på förmiddagen medans kycklingfiléerna vi skulle ha till lunch tinade. Hamnade till slut på torget som vanligt....  

  

En keps låg så ensam och övergiven på stenpartiet vid planteringarna.  

  

Här får man skydd av lite vildvuxet.

  

Jag drogs som en magnet in mot Ritz Konditori och när jag såg min nyvunna vän mrs I därinne så kapitulerade jag.  Godsaken på bilden är en citronmuffins med hyvlad vit choklad på toppen. Den var inte min utan Mrs I som redan satt på fiket och förlustade sig...  Hon väntade på en väninna som var inne på Hon & Han för att klippa sig. Jag slog mig ner med ett morotsbröd och pratade bort en stund.   

  

Kolla in vilka godingar....  

  

Ännu en frestelse  

  

  

Innan jag gick hem så tog jag en tur till Acleja blomsterhandel eftersom mina nejlikor hade dött. Här ser ni dom nya som har den färg som jag var ute efter för dom passar så bra i den lilla burkvasen som står på bordet i "Likörhörnan", ett uttryck som min vän A-G myntat...  till vår hörna. Klicka här för att kolla på en rolig vas som man även kan ha som ljusstake.

  

Jag köpte även lite mer dekorationer för att ha liggande om jag skall göra nån fler nåldynekopp eller skrin. Gör dom bara när jag skall ge bort.

  

Blommor med små fågelholkar som dekoration.   Jag kände mig lite bättre till mods efter utflykten.

   

  

Min man kom hem i går med två såna här burkar fulla med "Camilla knäcke" Det är en tjej på min mans arbete som bakat dom åt oss...    Vi har fått provsmaka dom  förut och fått recept men dom har inte blivit bakade än men så fort dessa burkar är tomma så sätter vi igång. Dom är jättegoda och tunna så man kan även äta dom utan pålägg som ett snacks. Sen kan man ha dom att bjuda på till kaffet med pålägg eller som kex till en ostbricka. Inte dumt heller att ta med sig i en fin förpackning när man blir bortbjuden. Tusen tack snälla Camilla, vi blev jätteglada.

  

 

  

 

Ingredienser:  

 

  

3 dl majsströbröd

3 dl ”frön” (solroskärnor, linfrö, sesam eller pumpa)

0,5 dl olja

3 dl vatten 

  

 

Blanda torra ingredienser noga,

häll på olja och vatten, rör ihop noga.

  

 

LÅT SVÄLLA  15 min till 30 min. 

  

 

Dela klumpen i 2 delar.

Gör klumpen avlång och lägg på ett bakplåtspapper, lägg ett annat bakplåtspapper ovanpå och tryck ut med händerna eller kavla ovanpå papperet. Det skall vara tunt.  

  

 

Ta bort det översta papperet och grädda t.ex 40 min i 150°C. 

  

 

Bryt sönder i lagoma bitar, förvara svalt. 

 

    

Till eftermiddagskaffet testade vi knäcket med pålägg i form av en god ost, tomater och avocado. Detta bröd faller mig i smaken för jag gillar inte tjockt bröd utan vill att pålägget skall vara större men man skall ändå känna brödsmaken, och det gör man verkligen här. Vi får se hur magen reagerar på så många olika frösorter men jag får äta lagomt mycket. Det har blivit bättre sen jag opererade bort gallan.

  

 

        

 

    

Äntligen har vi fått gjort lite hemma. Här sätter min man upp vårt andra väggvinställ som vi köpte på fd Mimmis Magasin på rea för några år sedan. Vi hittade det inte efter att vi flyttat men nu fick vi upp det. Det är bra med såna ställ för vi har inte plats med nåt annat eftersom vi har delat upp vardagsrummet i 3 delar. Klicka här för att se ett vinställ som ser snarlikt ut som vårat men kostar 789 kr. Jag tror vi köpte vårt för 50 kr men det hade kostat lite mer från början. Klicka här för att se ett lite labyrintformat vinställ för vägg som är ännu dyrare men det är i järnsmide

  

Visst är det typiskt att precis den borr man behöver för att få upp stället (nr 8) hade vi inte. Då ringde vi våra vänner A-G och hennes man L-G  i går för att fråga om dom hade den borrstorleken. Det hade dom så  vi fick låna den...  Det finns ingenstans att köpa en sån på en söndag här. 

 

    

Äntligen är det uppe. Vi fick dela dom vinflaskor vi hade på två ställ tills vi köpt fler   

    

Här är det andra vinstället men det köpte vi på second hand. Vi skall nu fylla upp båda ställen.  

 

   

Här får man lite mer kött på benen när det gäller ekologiskt och biodynamiskt vin   

 

         

 

Klicka här för att se vart man kan hitta en sån här vinflask-hållare       

 

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild på ett vinställ i formpressad jakarandafanér. Det är från Torsten Johansson  för AB Formträ från 1955-1956. Klicka här för att se ytterligare ett som är i en annan nyans. Dom är verkligen snygga om man vill ha nåt annorlunda men då får man ropa in dom på auktion, på nätet, annons eller Tradera. Priserna pendlar mellan 600 kr upp till ca 2.700 kr 

 

Klicka här för att komma in på deras hemsida. Sleepy Man Banjo Boys är en bluegrasstrio från New Jersey/USA, med bröderna Tommy född 1998 på gitarr, Robbie född 2000-violin, Jonny född 2003- banjo och Mizzone. Dom har uppträtt bland annat i Late Show With David Letterman och några Bluegrassfestivaler i USA. Så unga och redan så duktiga på sina instrument. Jag har en känsla av att jag haft dom inne förut i bloggen.