Syrran ringde och sa att nu vill dom tvångsförflytta pensionärerna på mammas boende, dom som blivit för dåliga eftersom  det kommit in nya piggare pensionärer som bara behöver hemtjänst, dom som behöver hjälp dygnet runt kommer inte att få nån. Däribland mamma som har bott där i 13 år och pappa i 7 år innan han gick bort. Hon har hyreskontrakt och besittningsrätt men det verkar inte hjälpa. Jag har själv arbetat inom vården ett antal år och vet att man inte skall flytta äldre för det klarar dom inte. Mamma har nyss flyttat två gånger på grund av reparation av lägenheter i det hus hon bor i, och då blev hon så orolig så dom fick ge henne extra lugnade. Det finns ingen trygghet längre utan Sverige har blivit känslokallt och obehagligt. Det är så vidrigt så jag mår illa... . 

Det var inte länge sen jag satt i ett möte ang detta och då sa den ansvariga att vårdtagarna inte behövde flytta för man kan inte tvinga nån utan då var dom tvungna att ha personal till dom som inte kunde klara sig själva utan dygnet runthjälp, där ser man vad det blev av det löftet. Nu blir det ett möte igen nästa vecka. Känns som detta aldrig tar slut, och man måste kämpa med näbbar och klor för att inte ens föräldrar skall fara illa. Sånt som var självklart förut är inte det längre och gränserna för vad man kan göra med en människa har flyttats fram. Hela samhällsapparaten håller på att krackelera. Det som byggts upp rivs ner med rasande fart både inom skola, vård och omsorg. 

Tack för ordet

Nu skall jag fortsätta att läsa  Kim Anderssons och Sandra Sandbackas bok. Jag återkommer ang detta när jag läst färdigt boken.   

Klicka här för att komma in på hans hemsida. Klicka här för att komma in på inlägget där jag skrev om hans bokrelease. Just nu är jag så uppe i varv så jag har svårt att sitta still...  , så jag får ta några kapitel i taget.  

När jag var på Kim Anderssons bokrelease i Magnisastugan (museiföreningen) så fanns även hans bror där som också han har konstnärliga anlag. Jag beställde ett sånt här notställ av honom som han tillverkat i smide och svetsat ihop. Nu har jag fått notstället så nu står det i vardagsrummet mellan våra två fönster som en jättesnygg inredningsdetalj. Det går inte att fälla ihop så det passar bäst som prydnad men går även att använda som ett fast notställ hemma för dom som muciserar. Jag satt två böcker på stället tillfälligt för jag skall leta efter en passande notbok som skall vara uppslagen på stället. Jag har själv spelat saxofon under några år på 80-talet, och  då lärde jag mig noter också på grund av att jag fick tag på två jättepedagogiska notböcker som jag sen gav bort när jag slutade spela. Saxofonen gav jag sen till min son. Jag önskar nu att jag fortsatt spela men jag flyttade från hus till en liten vindsvåning, och hade inga möjligheter längre.   

Så här ser det ut utan böcker. Jättefin design han har fått till. Sen vi flyttade så har vi inte fått nån ordning på alla sladdar. Det är ett virrvarr på många ställen så nu skall mannen ta tag i detta.      

Machito & Charlie Parker 

Tidigt i går tog jag en promenad in till samhället för att handla. Inget hade kommit igång än så det var tyst och folktomt. Gick även in och hälsade på min man på hans arbete. I parkdelen är växterna så höga så vissa lutar sig ner mot marken. Allt sjunger på sista versen men jag känner på mig att det blir en varm höst.

Dom brukar göra en tårta som ser ut som dessa bakelser.

Smaskig tårta med godiskulor på toppen  

Detta är små mörka chokladrundlar som var nåt nytt som jag inte sett hos dom förut. På toppen pumpafrön, frukt och lite flingsalt. Det är mörk choklad helt igenom så jag kunde ta två stycken till kaffe,  dom var jättegoda och gav inget sötsug.  

Jag var så tidigt ute i går så det var tomt på uteserveringen.    

Surdegslimpa med lingon. Den såg så fin och nybakad ut så jag kunde inte låta bli att köpa den. 

Här är det dags att provsmaka brödet till vårt eftermiddagskaffe. Vi hade tyvärr slut på tomater så smörgåsarna ser lite fattiga ut...  Surdegsbrödet var emellertid jättegott och hade spröd fin kant och härliga smaker som spred sig i munnen. Brödet var så mättande så vi höll oss hungerfria i flera timmar...  

Ett av soundtracken till filmen PS I love you. Låten heter så passande Kisses and Cake. Lagomt lugn musik så här på morgonkvisten (ett gammalt uttryck)   

Här följer lite bilder efter gårdagens promenad. Både min man och jag känner oss i bättre form redan nu, och då kommer orken tillbaka och man känner livsglädje. Jag är en person som går mycket upp och ner så jag behöver rörelse för att bli lite jämnare. Innan min utbrändhet så var jag övervägande uppåt men nu får jag arbeta med mig själv för att hålla mig på rimlig nivå.  Jag saknar så otroligt mycket att kunna cykla men det funkar inte längre på grund av nackskadan. Jag blev så yr och uppspänd så det funkade inte längre. 

Såg denna Volkswagen bubbla utefter en väg 

Man ser verkligen att det är en av dom nyare modellerna av bubblan. Det är en Volkswagen 1971 1302 Lim.  

Dom hade  satt på extra breda däck 

Det duggregnade i dag när jag tog en promenad in till samhället för att handla.  

Skilfinger med låten "Den gule paraply". Dom är en grupp från Danmark som var aktuella på 1970-talet. Jag letade på "Paraplyer" och då kom denna grupp upp. Jag kan inte hitta nåt mer om gruppen.

Nu har jag läst färdigt min sons bok, och jag tycker han har ett bra språkbruk, stort ordförråd och den började spännande och kändes som en Mickey Spillane deckare, lite mystiskt rökigt på en nattklubb. Denna bok skall egentligen sträckläsas eftersom det är så många tillbakablickar, och handlingen svänger rätt ofta. Jag kan inte sträckläsa en bok så den blev för komplicerad för mig som inte är en van bokläsare. Jag hade svårt att hålla reda på alla trådarna i historien men fick ihop så pass mycket att jag fick ut mycket av boken.  jag är så stolt över att han kunnat skriva en sån omfattande bok...     Jag förstod inte riktigt slutet så jag antar att han hade tänkt göra en uppföljare. Gillar även hans fantasifulla bokomslag. Det är en sience fiction med en touch av fantasy. Figuren Bianca är huvudkaraktären. 

Klicka här för att komma in på min sons facebook om ni är intresserade av boken.  Han sålde den förut på en boksajt men jag kan inte hitta den där nu så jag skall fråga honom och återkommer. 

I går startade vi våra dagliga promenader i den sköna sensommarvärmen. Vi orkade inte gå så långt första dan för jag har tappat kondisen helt. Det tar nån vecka innan man börjar komma i form igen. Nu blev det endast 35 minuter.  Vi fick rätt mycket gjort i går också här hemma både tvättat, dammtorkat och rengöring av gästtoaletten. Dessutom hann jag även stryka en rätt stor tvätt. Vi gick förbi en gård där det ligger en gammal smedja bakom som ni ser ovan. Det kändes lockande mystiskt att titta in i den lyriska naturliga trädgården. I dag vaknade vi till regnväder, och det behövs verkligen.